Det ödmjuka hissrepet upptar en unik plats i historien om vertikal transport. Ett enkelt hamparep ligger i mitten av en av de mest kända hisshistorierna -Elisha Graves Otis demonstration av sin förbättrade säkerhetsanordning vid Crystal Palace i New York 1854.
För närvarande är ett sofistikerat kolnanorör "rep" den primära innovationen som driver den konceptuella (och möjligen bokstavliga) utvecklingen av den föreslagna "rymdhissen". Vajern behåller dock stolthet i hisshistorien som den längsta fjädringen innebär. Det är ämnet för många 1800-talsartiklar som ifrågasatte dess säkerhet och har presenterats i otaliga samtida böcker, filmer och TV-program som predikar katastrof på sitt misslyckande. Idag tittar vi på införandet av vajerhissar på 1800-talet och deras utveckling in i 1900-talet.
Uppfinningen av vajer mer eller mindre parallellerade uppfinningen av passagerarhissen, och på 1870-talet hade vajer blivit det rep som valet för hissanvändning. Eftersom de var nya stod både hissen och vajern inför liknande utmaningar när det gäller säkerhetsproblem. Det äldre hampa hissrepet hade en lång historia av användning, och dess styrkor och svagheter var välkända. Ett rep av vajer var dock en helt annan sak. Denna skillnad sammanfattades effektivt i juni 22, 1878, frågan omAmerikanska arkitekt- och byggnyheter, som inkluderade en kort artikel om hissrep. Artikeln uttryckte den främsta oron i sin inledande mening:
"Den plötsliga introduktionen i våra stora städer av hissar, varav de flesta hänger med vajrar, har fått människor att undra vad som kommer att hända när de har haft ett års slitage, och varför det inte efter ett tag borde vara ett brott av rep och följdolyckor över hela landet."
Det viktigaste bekymret centrerades på linornas uthållighet och dess reaktion på konstant och upprepad böjning när den passerade runt slingrande trummor och över skivor. Ett av den ovannämnda artikelns viktigaste antaganden var att "alla vet åtminstone att upprepad böjning försvagar tråden, oavsett om det är genom granulering eller genom den ständiga förlängningen av dess fibrer." Utmaningen var, trots att man "visste" att denna åtgärd inträffade, att det inte fanns något enkelt sätt att bedöma när ett rep inte längre var säkert att använda.
ICS-författaren tog också upp repbyte och noterade att "särskild uppmärksamhet måste ägnas åt fästelementen". Huvudrekommendationen var att "noggrant reproducera fogen som den ursprungligen gjordes" av hisstillverkaren. En typisk schackel som används av Otis Elevator beskrivs nedan i figur 1.
Figur 1: "Otis Elevator Co. Shackle", ICS Referensbibliotek (1902).
Den består av en delad stång, vars två ben A, vars A är utbuktade och försedda med näsor i ändarna. En krage B sträcker sig över benen och så småningom abuts mot näsorna. Repet förs genom kragen, böjs över en fingerborg C och passerar tillbaka igen genom kragen, varefter den fria änden fästs genom att linda med tråd. Den inslagna änden avsektioner som adresserar hissrep fungerar som en påminnelse om att olika hisssystem krävde olika typer av rep:
Kapitel 1: Standardmetoder och anordningar för provning av vajer
Kapitel 2: Material som komponerar vajer och deras egenskaper
Kapitel 3: Standardtyper av vajerkonstruktion
Kapitel 4: Olika användningsområden för vajer
Kapitel 5: Mekanisk teori om vajer
Kapitel 6: Praktiska tips och förslag
Kapitel 7: Instruktioner om beställning av vajer
Kapitel 8: Typiska användningsområden för vajer i praktiken
"Vid beställning av rep för hissar, ange om hissning, motvikt eller hand eller ventil eller säkerhetsrep önskas, även om höger eller vänster ligger önskas. Repen som används för dessa ändamål är olika och är inte utbytbara."
Mångfalden av hissrep återspeglades i utformningen av American Steel & Wires standardhissrep, som tillverkades i sex kvaliteter eller styrkor: Järn, Milt stål, Degelgjutstål, Extra Strong Crucible Cast Steel, Plow Steel och Monitor Plow Steel. Företagets standardjärnrep var främst konstruerat för användning på trummaskiner och "användes för hisshissning där styrkan är tillräcklig" (figur 2). Det beskrevs också som "nästan universellt använt för motviktsrep, förutom på draghissar." Deras Mild Steel Elevator Hoisting Rope designades "speciellt för draghissar i höga byggnader där, på grund av [den] vanliga snabba starten och stoppningen, krävs ett starkare och lättare rep." Avsändare eller manöverrep (även kallade rorkultar eller handrep) skilde sig från standardrep genom att de bestod av sex strängar med 42 trådar vardera, som lindades runt sju hampakärnor (figur 3).
Bild 5: "Side Plunger Hydraulic Elevator", American Wire Rope: Catalog & Handbook, American Steel & Wire (1913).
Figur 5
Förutom att ge detaljerad information om en mängd olika vajer, innehöll katalogen schematiska ritningar som illustrerade deras korrekta tillämpning. Dessa inkluderade 17 hissrelaterade ritningar som avbildade hydrauliska hissar med direkt, sido- och horisontell kolv; växlar och dragkraft elektriska hissar; elektriska och bältesdrivna maskväxlade hissar. Ritningarnas betoning på applicering av vajer gör dem till en unik resurs. Två versioner av hissar med direktkolv avbildades – en med avsändarrep och en med bilkontroll – och närvaron av två höjdritningar för varje system möjliggör en grundlig förståelse av dessa hissar (figur 4). Samma detaljnivå tillhandahölls för hydrauliska sidokolvhissar (tillverkade av Otis) och hydrauliska system med horisontell kolv (figurerna 5 och 6).
Bild 6: "Horizontal Hydraulic Elevator", American Wire Rope: Catalog & Handbook, American Steel & Wire (1913)
Figur 6
De elektriska hissritningarna är av särskilt intresse, eftersom de 1913 representerade de nyaste systemen på marknaden. Den elektriska trummaskinen innehöll ett intressant utbud av skivor för bilen och motviktsrep, medan maskväxelmaskinen använde en slingrande trumma belägen nära axelns mittpunkt (figurerna 7 och 8). Draghissens ritning illustrerade effektivt dess inneboende enkelhet och potentialen i denna nya design (figur 9).
De olika hisstyper som illustrerades i American Steel & Wires katalog representerade mångfalden av hisssystem som var utbredda i början av 1900-talet, liksom linets betydelse för deras drift. Del två av denna artikel kommer att följa denna berättelse genom 1930-talet, som omfattar den fortsatta utvecklingen av draghissen och skrivandet av de första hisssäkerhetskoderna.
Figur 7: "Electric Drum Machine", American Wire Rope: Catalog & Handbook, American Steel & Wire (1913).
Bild 8: "Worm Gear Electric Elevator", American Wire Rope: Catalog & Handbook, American Steel & Wire (1913).
Bild 9: "Traction Elevator", American Wire Rope: Catalog & Handbook, American Steel & Wire (1913).
